Henrik Jansson : Diagnosen

”Det var till en början inga blixtar, inga/ bombnedslag/ men allt tätare nyanser/ av frånvaro. Jag var ett barn/ som kastades ut i intet, ett barn/ som handlöst föll och upplöstes./ Ditt liv förändras här/ sa neurologen, och blir aldrig/ ditt igen.” I prosapoetisk form behandlar Henrik Jansson den diagnos han fick som tolvåring, ett avgörande besked som har påverkat hela hans liv. Upplevelser av skam och främlingskap, särskilt under uppväxten, var en del av erfarenheten men också i vuxen ålder är epilepsin en faktor han måste förhålla sig till.

HENRIK JANSSON är född i Jakobstad men sedan många decennier bosatt i Åbo. Han har tidigare gett ut 20 verk – romaner, noveller och prosalyrik – och vid sidan av författarskapet fungerat som litteraturkritiker vid Hufvudstadsbladet. På Ellips har han gett ut de prosalyriska verken Brev till min K (2010) och Där jag står i det strömmande (2015), vilka bägge prisbelönats av Svenska litteratursällskapet.