Pertti Kaven : Krigsbarnen. Förväntningar och verklighet

Under vinter- och fortsättningskrigen, 1939-1945, sände finländska föräldrar ca 75 000 barn till Sverige. Barnförflyttningarna skedde på svenskt initiativ som rent humanitärt hjälparbete. Detta, som skulle lätta upp situationen i Finland, skedde under stram styrning av finska staten. Kritiska röster i Finland tystades ned av utrikespolitiska skäl. Statens informationsverk förde kraftig propaganda till förmån för barntransporterna och förbjöd helt och hållet offentlig kritik av dem i januari 1942. Syftet var att så många barn som möjligt skulle förflyttas till Sverige. I bokens olika delar fås perspektiv av barntransporterna, det politiska beslutsfattandet vid erfarenheterna hos den enskilda familjen och krigsbarnet. Först efter kriget blev det klart att barntransporterna inte motsvarade Finlands nationella intressen, bl.a. därför att alltför många barn blev kvar i Sverige. På det individuella planet upplevde många krigsbarn flera plågsamma separationer, först från sin familj i Finland och senare från sin svenska familj. Svårigheterna att knyta an, lära sig ett nytt språk och anpassa sig i en ny miljö upprepades vid återkomsten till Finland. Då de icke önskvärda påföljderna kom i dagen efter krigen uppstod en speciell situation. Både beslutsfattare och politiker samt de finska familjerna tog om konsekvenserna. Barnen kom att bli brickor i det politiska spelet både under kriget och efteråt.

PERTTI KAVÉN är själv ett krigsbarn. Under många år har han varit aktiv både inom lokala och riksomfattande krigsbarnsorganisationer i Finland. Hösten 2010 doktorerade han vid Helsingfors universitet med sin avhandling om krigsbarn, Humanitaarisuuden varjossa/I skuggan av det humanitära. Den här boken är baserad på avhandlingen.